tjockihuvet

Innan Cancer
var jag på informationsmöte
om fetmaoperation.
(Och ställde mig i kö)

Men jag hade inte bestämt mig.

Efter canceroperationen
ringde telefonen:
Nu är det din tur!

Men på grund av min cancer
hamnade jag automatiskt
fem år bakåt i kön.

Kanske var det bra.

För jag har nu träffat en läkare
som vill stötta mig
i en ganska aggresiv fajt
med mina kilon.

Jag tror på det.

//
mini

I april 2008 opererades det ut
en mycket aggresiv
och stor cancertumör
ur mitt högra bröst.

Som ensamstående mamma
fick jag mycket att tänka på.

Behandlingen efteråt
var rent ut sagt fördjävlig.

Fyra doser av ett cellgift,
fyra doser av ett annat
och som slutkläm
25 doser strålning.

Det är det näst bästa som har hänt mig!

Jag blev alldeles kall
när jag insåg
att min ätstörning
var starkare
än min dödsångest!

Så kan jag inte ha det!!!!!
Eller hur??

Därför har jag nu tagit till vara
på min Cancer
och ska utnyttja den till sista droppen.

Med det menar jag:

"Har jag klarat Cancer,
så klarar jag vad som helst"

Det är mitt motto.

//
mini

Jag har
(som så många)
testat alla dieter som finns
- och några till.

Jag har levt på svältgränsen
- och trivdes bra med det.
Jo, det gjorde jag.
Men jag var ju rätt illa däran
i huvudet då.....

När jag fick barn
fanns bara en "ansvarfull" ätstörning
att välja:
hetsätning utan att kräkas.

Då funkar nämligen huvudet fortfarande.
Och det måste det ju göra
när man tar hand om sitt barn.

Därför är jag nu
precis så tjock
som jag alltid trott
att jag var.

Självuppfyllande profetia
skulle min kurator kalla det.

Och varför har jag då en ätstörning?
Precis som alla andra
har jag min smutstvätt
att släpa på.

Mitt problem är nog
en olycklig mamma med prestationsångest.
Och sedan fick hon diabetes.

Det är inte hennes fel
att jag gör det jag gör
- men det är en förklaring.

//
mini

Jag har under många år
fått god hjälp av en psykolog.

Jag jobbade faktiskt samtidigt
med en "mattant".

Men jag orkade bara ta en sak i taget,
så jag valde psykologen.

Jag tror valet var rätt.

Hon hjälpte mig
att överleva min vardag
- och min mamma.

Vi skapade nog en mycket bra grund
som jag kan stå på idag.

I samband med cancern
fick jag kontakt med
en UNDERBAR kurator.

Hon hjälpte mig överleva
och gav mig nog ett par glasögon.

Så jag idag kan se Hoppet!!

Jag har en tro på
att jag kan klara detta.

Tack för det!!

//
mini